Den här dikten är ett kort, stämningsfullt stycke om nattens kommande i en stad. Det börjar med en beskrivning av staden i skymningen, med dess "höga byggnader" och "livliga gator". Dikten går sedan vidare till att beskriva mörkrets gradvisa ankomst, med gatubelysningen som tänds och himlen blir "svart". Dikten avslutas med en känsla av ensamhet och tomhet, med staden "tystad" och "stilla".
Diktens bildspråk är starkt och suggestivt, och det fångar känslan av att vara ensam i en stad på natten. De "höga byggnaderna" och "upptagna gatorna" antyder en känsla av urban klaustrofobi, medan det kommande mörkret och den tysta, stilla atmosfären skapar en känsla av mystik och aning. Dikten har också en känsla av ensamhet och isolering, där talaren känner sig ensam och frånkopplad från resten av världen.
Sammantaget är detta en kraftfull och stämningsfull dikt om nattens kommande i en stad. Den fångar känslan av att vara ensam på en trång plats, och den förmedlar en känsla av mystik och föraningar.