Dikten börjar med att berättaren beskriver skönheten i näktergalens sång. Han säger att näktergalens sång är "så söt, så gäll, så behaglig" att den "genomborrar hjärtat". Han fortsätter sedan med att jämföra näktergalens sång med en kvinnas skönhet. Han säger att näktergalens sång är "som ljudet av en lut eller viol" och att den är "lika söt som lukten av blommor".
Berättaren börjar sedan reflektera över kärlekens och saknadens natur. Han säger att kärlek är "en glädje i himlen" men att den också är "en smärta av helvetet". Han fortsätter sedan med att säga att kärlek är "en plåga" och att den är "ett nöje". Han avslutar med att säga att kärlek är "ett mysterium".
Dikten Nightingale av Sir Philip Sidney är en vacker och komplex dikt som utforskar kärlekens och förlustens natur. Dikten är full av bildspråk och symbolik, och den är ett bevis på Sidneys skicklighet som poet.