Dikten består av fem strofer som var och en utforskar olika aspekter av Shelleys liv och verk. I den första strofen beskriver Santayana Shelleys strävan efter kunskap, och jämför honom med ett "fyllt bi" som flyger från en blomma till en annan. I den andra strofen berömmer han Shelleys kärlek till naturen och hans förmåga att se skönheten och förundran i den naturliga världen. I den tredje strofen hyllar han Shelleys tro på fantasins kraft och hans engagemang för sociala reformer. I den fjärde strofen kritiserar han Shelleys brist på praktiska egenskaper och hans tendens att dra sig tillbaka från världen. I den femte och sista strofen sammanfattar han Shelleys filosofi och hävdar att Shelley trodde att den enda sanna verkligheten var den "ideala världen" och att den fysiska världen bara var en "skugga" av idealet.