Dikten börjar med en levande beskrivning av mobbaren som sover. Talaren målar upp en bild av en fridfull och oskyldig person som står i skarp kontrast till sin typiska skrämmande persona. Mobbarens lugna uppträdande i sömnen framhäver dikotomien mellan deras yttre aggression och deras inre tillstånd.
Allt eftersom dikten fortskrider blir det uppenbart att översittaren inte bara är en endimensionell skurk utan en komplex människa med osäkerhet och rädsla. Roethke använder sig av metaforer för att symbolisera översittarens interna kamp. Den "jätte, håriga spindeln" representerar mörkret och fientligheten som översittaren hyser inom sig, medan "masken i sitt hål" betecknar deras dolda rädsla och sårbarheter.
Talarens tonläge skiftar från initialt förakt för översittaren till en känsla av empati och medkänsla. De erkänner att översittarens beteende sannolikt är en försvarsmekanism mot deras egen känsla av otillräcklighet och olycka. Raden, "Jag vill väcka honom och säga:/'Stå upp, gå ut! Det finns arbete att göra. / Gå, hitta ett jobb, gör ärliga saker –'" inkapslar talarens önskan att hjälpa mobbaren att komma loss från deras destruktiva cykel.
Genom hela dikten betonar Roethke temat transformation. Den sovande översittaren ger en inblick i möjligheten till förändring och förlösning. Talaren ser potentialen för mobbaren att vakna och bli en annan person, en kapabel till medkänsla och positiv handling.
Sammanfattningsvis presenterar "The Bully Asleep" ett nyanserat utforskande av en komplex karaktär och utmanar förenklade föreställningar om gott och ont. Genom att avslöja sårbarheten och mänskligheten hos en översittare uppmuntrar dikten läsarna att överväga grundorsakerna till mobbning och potentialen för rehabilitering och tillväxt.