I diktens sammanhang representerar den ädle fienden en värdig motståndare som kämpade tappert och med ära. Huvudpersonen erkänner styrkan och modet hos hennes mans mördare och uttrycker beundran för deras egenskaper, även om de i slutändan är fiender på motsatta sidor av en konflikt.
Genom att porträttera fiendens soldat på detta sätt skapar Tennyson en känsla av respekt och empati mellan konfliktens två sidor. Det antyder att även mitt i kriget kan det finnas ett erkännande av ens motståndares mänsklighet och tapperhet.
Användningen av frasen "ädel fiende" lägger också till ett lager av komplexitet till diktens utforskning av teman som sorg, förlust och krigets meningslöshet. Den belyser den tragiska karaktären hos konflikter där individer med beundransvärda egenskaper fortfarande kan bli motståndare på grund av yttre omständigheter.