Magee börjar dikten med att beskriva snöfallet som täcker världen i en orörd vit rock, vilket skapar en förtrollande atmosfär som sätter scenen för de kommande festligheterna. När grannar inreder sina hem med tindrande ljus och pryder träd med prydnadssaker, genomsyrar en känsla av samhörighet och gemenskap i luften.
Dikten tar oss genom olika jultraditioner, som att sjunga julsånger som ekar på gatorna och utbyte av hjärtliga gåvor som väcker leenden i folks ansikten. Poeten förmedlar tanken att under julen suddas gränser ut och hjärtan svämmar över av vänlighet, vilket gör det till en årstid som överskrider kulturella och sociala barriärer.
Magee lyfter också fram jultomtens närvaro, en symbol för generositet och överraskning, när barn ivrigt väntar på hans besök. Förväntan på att vakna upp på julmorgon för att upptäcka presenter under ett dekorerat träd bidrar till säsongens spänning.
Dikten reflekterar sedan över julens andliga aspekt och erkänner betydelsen av Jesu födelse och det hopp som den ger. Poeten framställer stjärnan, en himmelsk vägledare, som en inspirationskälla, som leder människor mot det gudomliga och påminner dem om den sanna innebörden bakom festligheterna.
Magee avslutar dikten med ett budskap om fred och välvilja, och önskar alla en glad jul fylld med rikliga välsignelser och kärlek. "Jul" betonar den magiska, generositeten och den andliga betydelsen av festperioden, och uppmuntrar läsarna att öppna sina hjärtan och omfamna denna tid av förundran.