Genom hela dikten skildras miljön som en frodig, naturlig miljö. Talaren nämner "en dal där vinden andas sött" och "vilda rosenträd" bland andra naturliga element, såsom "solbränd glädje", "stjärnorna som sjunger i himlen" och "månen på berget".
Dessa referenser till naturen antyder en utomhusmiljö, troligen en trädgård eller en äng, som ofta används i poesi som en symbol för kärlek och skönhet. Bildspråket som förknippas med naturen knyter an till temat skönhet som något rent, naturligt och gudomligt, i motsats till något ytligt eller konstlat.
Sammantaget kan sättningen av dikten "Skönhet" tolkas som en fridfull, naturlig miljö, omgiven av symboler för kärlek och skönhet, som ger en bakgrund för talarens kontemplation över skönhetens väsen och de transcendenta egenskaper som är förknippade med den.