Vad är Walt Whitmans dikt när jag hörde den lärde astronomen om?

Walt Whitmans dikt "When I Heard the Learned Astronomer" handlar om talarens reaktion på en föreläsning av en astronom. Talaren är till en början imponerad av astronomens kunskap och skönheten i universum han beskriver. Men så småningom kommer han att känna att astronomens fokus på fakta och siffror har missat universums sanna väsen. Talaren hävdar att universum inte bara är en samling föremål, utan också en källa till förundran och mystik. Han tror att det sanna sättet att förstå universum inte är genom vetenskap, utan genom intuition och fantasi.

Dikten är skriven på fri vers och använder en mängd olika retoriska grepp för att förmedla talarens känslor. Dessa enheter inkluderar upprepning, parallellitet och kontrast. Diktens ton är reflekterande och kontemplativ, och den uppmanar läsaren att överväga sin egen relation till universum.

"When I Heard the Learned Astronomer" är en komplex och utmanande dikt, men den är också givande. Det är en påminnelse om att det finns mer i universum än vad vi kan se med våra ögon, och att verklighetens sanna natur ofta är bortom vår förståelse.