1. Metafor: Shakespeare använder ofta metaforer för att skapa levande bilder och förmedla djupare betydelser. Till exempel, i akt II, Scen II, jämför Romeo Julia med solen:"*Men, mjuk! Vilket ljus genom fönstret där borta bryter? Det är öster, och Julia är solen."
2. Liknande: Liknelser är en annan poetisk anordning som används av Shakespeare. De involverar att jämföra två saker med "gilla" eller "som". I akt I, Scen I, beskriver Romeo Rosalines skönhet genom att säga "*Skönheten för rik för att användas, för jorden för kär!* *Så visar en snöig duva som trupper med kråkor, Som där borta visar hennes kamrater*."
3. Personifiering: Shakespeare ger mänskliga egenskaper till livlösa föremål eller abstrakta begrepp genom personifiering. I akt III, Scen II, innehåller Julias berömda soliloquy ett exempel på personifiering:"*O Romeo, Romeo! varför är du Romeo?* *Förneka din far och vägra ditt namn, Eller, om du inte vill, bara svuren min kärlek , Och jag kommer inte längre att vara en Capulet.*" Här personifierar Juliet kärleken som en kraftfull kraft som överskrider familjeband.
4. Alliterering: Alliteration innebär att samma initiala konsonantljud upprepas i en serie ord eller stavelser. I akt II, Scen II, uttrycker Romeo sin kärlek till Julia med alliteration:"*O, hon lär facklor att brinna ljust!* *Det verkar som om hon hänger på nattens kind* *Som en rik juvel i en Etiopes öra .*"
5. Oxymoron: Oxymoroner är talfigurer som kombinerar två till synes motstridiga termer. Shakespeare använder oxymoroner för att skapa betoning och förmedla komplexa känslor. I akt I, scen I, utropar Romeo:"*O bråkande kärlek, o kärleksfulla hat!* *O alla ting, av ingenting skapa först!* *O tung lätthet, allvarlig fåfänga, missformat kaos av väl till synes former! * *Fjäder av bly, stark rök, kall eld, sjuk hälsa!*"
6. Hyperbol: Shakespeare använder överdrift, vilket är en överdrift för betoning eller humor. I akt II, Scen II, överdriver Juliet ljusstyrkan i Romeos närvaro:"*Ljusstyrkan i hennes kind skulle skämma bort dessa stjärnor, Som dagsljus gör en lampa; hennes ögon i himlen skulle genom det luftiga området strömma så ljust att fåglarna skulle sjunga och tror att det inte var natt.*"
7. Ordlek: Ordlekar är humoristiska lekar med ord som förlitar sig på flera betydelser eller liknande klingande ord. Shakespeare inkorporerar ordlekar genom hela pjäsen för komisk effekt. I akt II, Scen IV, säger Mercutio, medan han dör:"*Be efter mig imorgon, så ska du hitta mig en gravman." Denna ordlek hänvisar både till att han är död och begravd och till hans humoristiska, pratsamma natur.
Detta är bara några exempel på de många poetiska anordningar som William Shakespeare använder i "Romeo och Julia". Dessa enheter bidrar till pjäsens känslomässiga inverkan, levande bildspråk och övergripande poetiska skönhet.