Euphony hänvisar till det tilltalande ljudet av ord och fraser, ofta skapade genom användning av rim, allitteration och assonans. Det kan användas för att skapa en känsla av harmoni, skönhet och flöde i en dikt. Till exempel använder följande rader från Samuel Taylor Coleridges "The Rime of the Ancient Mariner" eufoni för att skapa en känsla av frid och lugn:
> Den ljusa vinden blåste, det vita skummet flög,
> Fåran följde fritt;
> Vi var de första som någonsin sprack
> In i det där tysta havet.
Kakofoni , å andra sidan, hänvisar till det hårda eller disharmoniska ljudet av ord och fraser, ofta skapat genom användning av skakande konsonanter och plötsliga avbrott i rytmen. Det kan användas för att skapa en känsla av spänning, konflikt eller kaos. Till exempel använder följande rader från Wilfred Owens "Dulce et Decorum Est" kakofoni för att skapa en känsla av krigets fasor:
> Gas! Gas! Snabbt, pojkar! – En extas av fumlande,
> Att montera de klumpiga hjälmarna i tid;
> Men någon skrek fortfarande och snubblade,
> Och floundring som en man i eld eller kalk...
Användningen av eufoni och kakofoni i poesi är inte bara en fråga om estetik. Dessa element kan också användas för att förstärka diktens mening och skapa en djupare känslomässig påverkan på läsaren. Genom att noggrant välja ljuden av sina ord kan poeter skapa dikter som inte bara är vackra och tilltalande för örat, utan också kraftfulla och tankeväckande.
Förutom exemplen ovan är här några andra dikter som effektivt använder eufoni och kakofoni:
* Euphony:
* "The Song of Hiawatha" av Henry Wadsworth Longfellow
* "The Raven" av Edgar Allan Poe
* "Ode to a Nightingale" av John Keats
* Kakofoni:
* "The Waste Land" av T.S. Eliot
* "Howl" av Allen Ginsberg
* "The Second Coming" av William Butler Yeats
Genom att förstå effekterna av eufoni och kakofoni kan läsarna bättre uppskatta det konstnärskap och det hantverk som ligger i att skriva poesi.