I det gränslösa blås rike,
Där vågor möter himlens famn,
Det finns en symfoni av förundran,
En tidlös nådens sång.
Åh, havet, med sitt eviga svaj,
Viska hemligheter när det sveper,
Kraschar mot de klippiga stränderna,
En rytm som alltid håller i sig.
I djupet av azurblå djup,
Där mysterier försiktigt gömmer sig,
Marina varelser dansar och sjunger,
I en värld där drömmar finns.
Måsarna gråter i harmoni,
En kör som svävar över huvudet,
Deras vingar spårar mönster i luften,
Ett spektakel som lämnar oss i vördnad.
Åh, havet, en duk av skönhet,
Målad av solens gyllene strålar,
Från gryningens rosiga nyans till skymningens sken,
En hisnande syn som häpnar.
Sjömän gav sig ut på sina tappra uppdrag,
Guidad av stjärnor som lyser starkt,
Gränslös horisont deras eviga följeslagare,
Jagar drömmarna som för alltid glimmar.
Havet, en fristad för de trötta,
En plats för tröst och lugn,
Vi finner frid i dess milda famn,
En fristad från livets larm.
Åh, havet, en kraft som ödmjukar,
Ändå vårdar och upprätthåller livets tidvatten,
Påminner oss om vår mänskliga svaghet,
Med ödmjukhet, sida vid sida.
Låt oss vårda detta vattenrika rike,
Och skydda dess skönhet så storslagen,
För havet är en gåva, en skatt som inte har sagts,
En symfoni som för alltid kommer att stå emot.
Så låt oss lyssna på dess sirenrop,
Och vara ett med havet,
I vågornas melodi, omfamna livets resa,
Och låt dess sång vara för alltid.