Brownings dikt reflekterar över en händelse som inträffade under Napoleon Bonapartes militärkampanj i Egypten 1798. Den franska armén, under Napoleons kommando, massakrerade en grupp försvarslösa invånare i det franska lägret, inklusive egyptiska kvinnor och barn, i ett ögonblick av hänsynslöst våld. Dikten fördjupar sig i det psykologiska tillståndet hos de soldater som deltog i denna brutalitetshandling och de moraliska konsekvenserna av deras handlingar.
Soldaternas initiala känsla av jubel och ära förvandlas till en hemsk skuld då de inser fasan för vad de har gjort. De beskrivs som "vilda av glädje" och "skriker av glädje" under massakern, men när dagen drar på brottas de med tyngden av sina handlingar och blir "tysta och deprimerade". Dikten avslutas med en ångerfull reflektion över soldaternas fallna ledare, "Hövdingen", som framställs som en symbol för missriktad makt och förlusten av mänsklig medkänsla.
Brownings budskap är att krig och konflikter kan leda till fruktansvärda konsekvenser, och att de som utövar makt måste hållas ansvariga för sina handlingar. Han föreslår att militära segrar och erövringar inte bör ske på bekostnad av moraliska värderingar och människolivets helighet. Händelsen tjänar som en dyster påminnelse om den mörka sidan av den mänskliga naturen, farorna med ohämmad ambition och det akuta behovet av självbehärskning och etisk medvetenhet.