Talaren är en kvinna och hon är medveten om att hon blir iakttagen av björnarna. Detta får henne att känna sig obekväm, och hon börjar fundera på förhållandet mellan människor och djur. Hon inser att människor har en tendens att objektifiera djur och ser dem bara som föremål för nyfikenhet eller rädsla. Detta i motsats till björnarna, som verkar vara mer medvetna om talaren och hennes närvaro.
Björnarna representerar en kraftkälla för talaren. Hon dras till dem, trots att hon är rädd för dem. Detta beror på att björnarna representerar den vilda, otämjda delen av naturen som människor har förlorat. Talaren är också medveten om att björnarna är sårbara och att de hotas av mänskliga intrång. Detta gör att hon känner ansvar för björnarna, och hon är fast besluten att skydda dem.
Talaren är också medveten om spänningen mellan människor och djur och de olika sätt som de ser på naturen. Talaren är naturforskare och ser på björnarna som en del av den naturliga världen, medan de andra besökarna ser dem som outsiders. Talaren kan också identifiera sig med björnarna på grund av deras gemensamma upplevelser av att vara fången och bli iakttagen, medan de andra besökarna inte kan göra detta.
Dikten antyder att genom att återknyta kontakten med den vilda, otämjda delen av naturen, representerad av björnarna, kan vi hitta styrka, motståndskraft och helande. Dikten är en vädjan till oss att respektera och skydda djur, och att erkänna vår koppling till naturen.