Fonologiska skillnader :Språkens ljudsystem skiljer sig åt när det gäller de fonem (grundenheter för ljud) de använder. Som ett resultat kan rimmönster som fungerar på ett språk inte vara effektiva eller ens märkbara på ett annat. Till exempel har vissa språk mer distinkta vokalljud, medan andra kan ha mer konsonantkluster, vilket leder till olika möjligheter för rimning.
Stavelsestruktur :De sätt på vilka stavelser är strukturerade på olika språk kan påverka bildandet av rim. Språk med hög grad av stavelsekomplexitet (t.ex. många konsonanter per stavelse) kan ha färre rimalternativ jämfört med språk med enklare stavelsestrukturer.
Stress och intonation :Placeringen av stress och intonation i ord och fraser kan påverka rimmönster. Språk som har ett relativt fast stressmönster kan ha färre möjligheter att rimma jämfört med språk med mer flexibla stressmönster. Intonationskonturer, som hänvisar till ökningen och minskningen av tonhöjd i tal, kan också påverka hur rim uppfattas.
Kulturella och historiska faktorer Rimpraxis kan påverkas av kulturella och historiska faktorer, inklusive poetiska traditioner, litterära preferenser och muntliga berättande seder. Vissa språk kan ha en lång historia av att använda rim i specifika former av poesi, vilket formar hur rim används och uppfattas i det språket.
Rimtyper :Olika språk kan använda olika typer av rim. Till exempel kan vissa språk använda perfekta rim, där slutljuden av ord matchar exakt (t.ex. "katt" och "hatt"), medan andra kan använda lutande eller nära rim där bara vissa ljud matchar (t.ex. "måne" och "snart"). Förekomsten av vissa rimtyper i ett språk kan forma hur rim uppfattas och används.
Dessa faktorer bidrar tillsammans till variationerna i hur rim används över språk och påverkar hur talare och författare uppfattar och använder rimpraxis i olika språkliga sammanhang.