(I en melodiös ton)
I mörkaste nätter, när skuggorna kryper,
Mitt i stormens obevekliga svep,
En ledstjärna lyser, ett vägledande ljus,
En mild viskning, hoppet flyger.
Från djupa djup, där förtvivlan försöker,
Hoppet stiger, lyfter tunga himlar,
En sång om tröst, en öm nåd,
Omfamnande hjärtan, i varje gömt utrymme.
Som en morgondagg på kronbladen låg,
Hoppets närvaro läker, tvättar bort smärta,
I oroliga tider står det stadigt,
En kompass sann, i osäkra länder.
I ungdomliga drömmar, ambitiös flygning,
Hoppet tänder passionens brinnande kraft,
En trogen vän, bredvid vårt steg,
Genom djupa dalar kommer det att vara vår guide.
När trötta själar börjar blekna,
Hopes viskar försiktigt serenad,
Påminner oss om styrka inom oss,
Att resa sig ur askan, till att börja.
I tider av förlust, i svåra stunder,
Hopp tänder lågor, förnyar begäret,
Den lagar de trasiga, sönderrivna bitarna,
En kraft som är motståndskraftig, för evigt svurit.
Så låt oss hålla på, hand i hand,
I enighet kommer vi att korsa sanden,
Ty hoppet består, det ska finnas kvar,
Ett orubbligt ljus, en oändlig låga.
(Avsluta i en innerlig ton)
I symfonin av livets ljuva sång,
Må hoppet för alltid vara starkt,
En ledstjärna, våra hjärtan att behålla,
I varje steg, i drömmar söker vi.