Dikten börjar med bilden av en sköldpadda, en varelse som rör sig långsamt som tycks förkroppsliga den tålmodiga, medvetna naturen av poetisk skapelse. Sköldpaddans skal, "uthuggen och sliten", antyder det invecklade hantverk som ligger i att skriva en dikt. Talaren noterar att sköldpaddans skal är "för tungt för sitt eget bästa", vilket antyder att tyngden av poetiska uttryck ibland kan vara betungande eller överväldigande.
Ryan drar sedan en parallell mellan sköldpaddans kamp för att komma framåt och poetens kamp för att hitta rätt ord och bilder för att förmedla sina tankar och känslor. Raderna "det kommer inte att bråttom, det kommer att komma" antyder att processen att skriva poesi kräver tålamod och uthållighet, och att slutresultatet är värt ansträngningen.
Allt eftersom dikten fortskrider flyttar Ryan sitt fokus till poesins transformerande kraft. Hon skriver, "När den lyfter på huvudet och ropar, / föds en dikt", vilket antyder att poesi uppstår ur ett ögonblick av intensiv känsla eller inspiration. Dikten i sig blir en levande varelse, med en egen röst och en egen historia att berätta.
I de sista raderna betonar Ryan poesins varaktiga natur. Hon skriver, "En dikt är ett hus / den står och motsätter sig", vilket tyder på att poesi har kraften att stå emot tidens tand och att fortsätta få resonans hos läsarna långt efter att den skrevs.
Sammantaget är "Poesi" av Kay Ryan en hyllning till poesins konst och hantverk, och en reflektion över språkets och uttryckets transformativa kraft.