Genom hela dikten målar Godoy upp en levande bild av Nicaraguas historia och de kamper dess folk har mött, särskilt under förtryckande regimer. Temat uppror och motstånd löper genom verserna, när folket reser sig för att utmana de orättvisor de har utstått.
När Godoy talar om hämnd kan det tolkas som ett poetiskt sätt att uttrycka önskan om förändring, bemyndigande och återvinning av rättigheter och värdighet. Det handlar inte om personlig hämnd eller vedergällning, utan snarare om den kollektiva rösten från ett folk som är fast beslutna att bryta sig loss från sina förtryckare och forma en bättre framtid för sig själva.