* För att utforska naturen av ödet och den fria viljan: Diderot var en förkämpe för fri vilja och rationalism, men *Jacques the Fatalist* brottas med frågan om determinism. Berättelsens fokus på till synes förutbestämda händelser och karaktärernas oförmåga att fly sina öden väcker utmanande frågor om mänsklig handling.
* För att experimentera med narrativ form: Diderot var en litterär innovatör som utmanade traditionella narrativa strukturer. *Jacques the Fatalist* är en lekfull och fragmenterad roman som hoppar mellan olika berättelser, skiftar perspektiv och använder okonventionella tekniker. Detta var ett medvetet försök att bryta sig loss från traditionella litterära normer.
* Att kritisera samhälleliga normer: Romanen satiriserar sociala konventioner och hyckleri genom karaktärernas kvicka skämt och cyniska iakttagelser. Diderot använder historien för att göra narr av sin tids aristokrati, militärer och andra institutioner.
* För att visa upp sina filosofiska idéer: Diderots arbete är djupt genomsyrat av hans filosofiska syn på materialism, ateism och betydelsen av förnuft. *Jacques the Fatalist* väver in dessa idéer i berättelsen och utmanar subtilt traditionella religiösa och metafysiska föreställningar.
* För ren underhållning: Även om romanen är ett filosofiskt verk, är den också otroligt underhållande. Dialogen är kvick, karaktärerna är minnesvärda och historien är full av vändningar. Diderot gillade sannolikt utmaningen att skapa ett verk som kunde vara både intellektuellt stimulerande och engagerande för läsarna.
Sammanfattningsvis är *Jacques the Fatalist* en produkt av Diderots mångfacetterade intellektuella nyfikenhet och vilja att experimentera med både form och innehåll. Han använde romanen för att utforska komplexa filosofiska frågor, kritisera samhället och underhålla sin publik på ett sätt som var både lekfullt och provocerande.