Förutom primogeniture fanns det även en rad andra regler som styrde arv på Shakespeares tid. Till exempel fick kvinnor i allmänhet inte ärva egendom i sin egen rätt, såvida de inte var det enda överlevande barnet. Om en man dog utan några barn, skulle hans egendom övergå till hans närmaste manliga släkting.
Ursprungsregeln sågs ofta som orättvis, eftersom den kunde leda till att yngre söner inte lämnades med någonting. I vissa fall kan detta till och med leda till konflikter mellan bröder, eftersom de yngre sönerna kan känna att de blivit lurade från sitt rättmätiga arv.
Trots sina brister var primogeniture den accepterade arvsregeln på Shakespeares tid, och den spelade en viktig roll i att forma den sociala strukturen i England.