Vad menade shakespeare med ordet stint?

Ordet "stint" hade flera betydelser på Shakespeares tid, inklusive "att upphöra", "att stoppa", "att begränsa", "att begränsa" och "att tilldela en viss mängd". I sammanhanget av Shakespeares pjäser används "stint" oftast i betydelsen "att upphöra" eller "att stoppa". Till exempel, i _Hamlet_ (akt III, scen 2), säger Hamlet till Ophelia, "Nymf, i dina orisons bli alla mina synder ihågkomna." Ophelia svarar:"Bra min herre, vad sött du pratar med mig!" Hamlet svarar, "Stäng din tunga!" Här säger Hamlet till Ophelia att sluta prata.

Ett annat exempel på användningen av "stint" i Shakespeares pjäser är i _The Tempest_ (akt I, scen 2), när Prospero säger till Ariel:"Du tjänar mig väl, och du gör det inte; du ljuger, du skämtar, och du är grym eller mjuk, En djävul, en född djävul, på vars natur Nära aldrig kan fastna på vem min smärta, Människo eller gudomlig, verkar märklig, skänkt Men älskar du mig, mästare jag? Prospero svarar:"Då är din kärlek en bitter plåga; o! skulle jag aldrig träffat dig! _Stint_ dig, och låt din flod, skadedjuret, _stint_ flyta." Här säger Prospero till Ariel att sluta prata och att sluta med sina handlingar.

Ordet "stint" är ett relativt ovanligt ord i modern engelska, men det används fortfarande i vissa idiomatiska uttryck, som "att sätta stopp för" och "att sätta en gräns för."