Här är en sammanfattning av budskapet som förmedlas i Sonnet 146:
1. Poeten börjar med att konstatera att han inte är särskilt attraherad av fysisk skönhet, vilket han jämför med en "sommardag". Sommardagar är vackra och lockande men flyktiga och kan förändras.
2. Poeten hävdar att skönheten i en persons inre egenskaper, såsom vänlighet, dygd och ett mildt sinne, är mer varaktigt och värdefullt. Dessa egenskaper jämförs med "evig sommar" som inte bleknar eller försvinner.
3. Poeten betonar vikten av "inre värde", vilket han anser vara mer attraktivt och önskvärt än yttre skönhet. Han framhåller att sann skönhet inte finns i det yttre utan i en persons karaktär och själ.
4. Poeten föreslår att fysisk skönhet kan vara tillfällig och bedräglig, medan inre egenskaper ger bestående charm och tilltalande. Han antyder att en persons inre skönhet kan motstå tidens tand och göra dem verkligen älskvärda.
5. I de sista raderna avslutar poeten med att säga att yttre skönhet ensam inte kan garantera kärlek och beundran, men när den paras ihop med inre egenskaper blir den en kraftfull kraft som kan erövra hjärtat och stå emot livets utmaningar.
Sammantaget hyllar Sonnet 146 skönheten i inre kvaliteter och utmanar konventionella standarder för fysisk attraktionskraft, och betonar det bestående värdet av vänlighet, dygd och en mild ande.