Titubas känslor för Parris formas till stor del av hennes tro på hans religiösa auktoritet och hennes önskan om en känsla av tillhörighet inom samhället. Hon ser upp till honom som en andlig ledare och hänvisar ofta till honom med respekt och kallar honom "Mästare" eller "pastor". Men allt eftersom pjäsen fortskrider, blir Titubas känslor för Parris allt mer ansträngda debido en händelserna som utspelar sig i Salem.
När anklagelserna om häxkonst eskalerar och samhället hamnar i kaos, hamnar Tituba i en farlig situation. Hon försöker först skydda sig själv och Abigail genom att erkänna att hon utövar häxkonst, men hon inser senare hur allvarligt hennes handlingar är och försöker återkalla sin bekännelse. Men Parris är fast besluten att använda Tituba som bevis för att stärka sin auktoritet och behålla kontrollen inom samhället.
Titubas växande besvikelse över Parris blir uppenbar när hon konfronterar honom med hans hyckleri och brist på medkänsla. Hon ifrågasätter hans moraliska integritet och anklagar honom för att drivas av girighet och makt snarare än genuin religiös övertygelse. Titubas förbittring mot Parris kulminerar i hennes beslut att fly från Salem och söka frihet från de förtryckande krafter som hotar hennes liv.
Sammanfattningsvis övergår Titubas känslor gentemot Parris i "Degeln" från beundran och lojalitet till besvikelse och förbittring när hon blir medveten om hans brister och den orättvisa behandlingen hon får från honom och samhället.