> "Skurk, säger jag, slå mig vid den här porten,
Och rapa mig väl, annars slår jag din knäpp.
Grumio! Min fru, min fru! Va! varför slå dig inte?"
Grumio:
> "Hark, hark! Jag hör minstrelerna spela.
Får du betala dina skulder?"
Petruchio:
> "Ja, var ligger fångsten? Hur mycket kommer det att bli?"
Grumio:
> "Varför, en, två, tre och en halv, tror jag sir.
Kan du inte lukta på svinen?"
Petruchio:
> "Grumio, nu är klockan sju."
Grumio:
> "Ja, herre, det är så att du inte har rört fågel ännu.
Din falk, man! Din hobby!"
Petruchio:
> "Antingen gå, eller sänd ut skjutsaren,
Och bjud mejerifrun att komma hit för att klä oss."
Grumio:
> "Hör du inte? Sirrah, lämna ho! Du bergsutlänning! Gå och bjud mejeri-kvinnan komma och klä oss."
Petruchio är frustrerad över Grumio för att han inte utförde hans order, och han anklagar honom för att vara mer intresserad av att lyssna på musiken och känna lukten av svin än av att göra sitt jobb. Grumio svarar genom att fråga Petruchio om han kan "lukta på svinen", vilket är ett sätt att säga att han är medveten om de obehagliga verkligheterna i deras situation. Petruchio säger sedan till Grumio att gå och hämta mejeri-kvinnan så att hon kan förbereda deras frukost. Grumio svarar inte, och Petruchio anklagar honom för att vara en "bergsutlänning", vilket är en term som används för att beskriva någon som är okunnig och okultiv.
Användningen av ordet "skummande" i det här avsnittet är betydelsefullt eftersom det belyser skillnaden mellan Petruchios förväntningar och verkligheten i situationen. Petruchio förväntar sig att hans tjänare ska vara oberäknelig och lydig, men Grumio är mer intresserad av sina egna intressen. Denna konflikt mellan förväntan och verklighet är ett stort tema i pjäsen, och det återspeglas i användningen av ordet "skummande" för att beskriva Grumios tomma löften.