En av de viktigaste språkliga skillnaderna mellan Cervantes och Shakespeare är användningen av metafor och liknelse. Cervantes var en mästare på att använda metaforer, och han använde den ofta för att skapa rika och levande bilder. Till exempel, i sin roman "Don Quijote" jämför han huvudpersonen med "en väderkvarn" och med "en jätte", och han använder dessa metaforer för att utforska karaktärens vanföreställningar om storhet. Shakespeare, å andra sidan, var mer sparsam i sin användning av metaforer, och han tenderade att använda den för retorisk effekt. Till exempel, i sin pjäs "Hamlet" jämför han huvudpersonens fars spöke med "en mullvad", och han använder denna metafor för att skapa en känsla av föraning och undergång.
En annan viktig språklig skillnad mellan Cervantes och Shakespeare är användningen av humor. Cervantes var en begåvad humorist, och han använde ofta humor för att undergrava sina karaktärers pretentioner och för att utforska motsättningarna i den mänskliga naturen. Till exempel i "Don Quijote" använder han karaktären Sancho Panza för att ge komisk lättnad, och han använder Sanchos jordnära humor för att kommentera huvudpersonens idealism. Shakespeare, å andra sidan, var en mer seriös författare, och han använde sällan humor för dess egen skull. Men han använde humor för att skapa spänning och för att lindra intensiteten i sina dramatiska scener. Till exempel i "Hamlet" använder han gravgrävarens karaktär för att ge komisk relief, och han använder gravgrävarens skämt för att kommentera pjäsens teman om död och förfall.
Slutligen är det viktigt att notera att Cervantes och Shakespeare båda var influerade av den klassiska traditionen. Cervantes var bekant med verken av Homeros, Vergilius och Ovidius, och han använde ofta klassiska anspelningar och referenser i sitt författarskap. Shakespeare, å andra sidan, var bekant med verk av Sofokles, Euripides och Seneca, och han använde ofta klassiska teman och berättelser i sina pjäser. Båda kunde dock använda den klassiska traditionen på sitt eget sätt, och de skapade båda verk som var originella och nyskapande.
Sammanfattningsvis var Cervantes och Shakespeare två av de viktigaste författarna under den tidigmoderna perioden, och deras språkval hade en djupgående inverkan på litteraturens utveckling. De använde båda resurserna på sina respektive språk för att skapa verk av stor kraft och skönhet, och deras verk har haft en bestående inverkan på världslitteraturen.