– Under denna period stod fackföreningar och strejker inför betydande juridiska hinder. Arbetsgivare fick ofta domstolsförelägganden för att förhindra strejker, med hänvisning till potentiell skada för deras företag eller allmän välfärd. Dessa förelägganden förbjöd arbetare att organisera sig, strejka eller strejka, vilket kraftigt begränsade deras förmåga att utöva kollektiva åtgärder.
2. Företagstaktik
– Arbetsgivare använde vanligtvis olika taktiker för att undergräva strejker och försvaga fackföreningarna. Dessa taktiker inkluderade:
- Svartlistning: Arbetsgivare förde listor över fackmedlemmar eller strejkdeltagare och delade dem med andra företag, vilket i praktiken hindrade dem från framtida anställning.
- Gula hundkontrakt: Arbetare tvingades underteckna avtal som lovade att inte gå med i fackföreningar eller delta i strejker som ett villkor för anställning.
- Lockouter: Arbetsgivare stänger tillfälligt ner verksamheten för att pressa arbetare att acceptera ogynnsamma villkor eller att överge sin strejk.
- Anställa ersättningsarbetare (skorpor): Företag tog in icke-fackliga arbetare för att ersätta strejkande anställda, vilket bröt strejkens enhet och effektivitet.
3. Fackföreningarnas begränsade organisatoriska makt
- Fackföreningar var fortfarande i sin uppbyggnadsfas och saknade det omfattande medlemskap och de resurser som krävs för att effektivt upprätthålla långvariga strejker. Många industrier förblev oorganiserade, vilket gjorde det svårt för arbetare att presentera en enad front mot mäktiga arbetsgivare.
4. Frånvaro av federalt arbetsskydd
- Omfattande federal lagstiftning 保障 rättigheterna för arbetare och fackföreningar fanns inte under denna tid. Sherman Antitrust Act från 1890 användes ibland mot fackföreningar och såg strejker som en begränsning av handeln. Det tog flera decennier innan kongressen antog lagar som Clayton Act och National Labour Relations Act för att skydda arbetarnas rättigheter och jämna villkoren för fackföreningar.
5. Allmänhetens uppfattning
– Den allmänna opinionen gynnade ofta arbetsgivare och såg strejker som störande för ekonomisk tillväxt och social stabilitet. Tidningar och media framställde ofta fackföreningar och strejker i ett negativt ljus, vilket påverkade allmänhetens känslor och gjorde det svårare för arbetare att få stöd från allmänheten.
6. Strejkbrott och våld
– Arbetsgivare anlitade ibland professionella strejkbrytare eller använde brottsbekämpning för att undertrycka strejker. Dessa strejkbrytare ägnade sig ofta åt våld och hot mot strejkande arbetare, vilket avskräckte dem från att fortsätta sina handlingar.