Vad är temat för sonetten 32 Shakespeare?

Temat för Sonnet 32 ​​av William Shakespeare är poetens kärlek till sin vän och kraften i den kärleken att överskrida tid och förändring. Poeten börjar med att beskriva de förändringar som har skett i världen omkring honom, såsom blommornas blekning, årstidernas växlingar och tidens gång. Han kontrasterar sedan dessa förändringar med beständigheten i hans kärlek, som förblir stark trots allt som förändras omkring honom. Sonetten avslutas med att poeten uttrycker sin tro att hans kärlek kommer att vara för evigt, även efter att han och hans vän båda är döda.

Här är några specifika exempel på hur temat kärlek och tid utvecklas i sonetten:

* Poeten börjar med att beskriva de förändringar som har skett i omvärlden, såsom blommornas blekning och årstidernas växlingar. Dessa förändringar är en metafor för tidens gång, som är en ständig påminnelse om vår egen dödlighet.

* Poeten kontrasterar sedan dessa förändringar med sin kärleks beständighet, som förblir stark trots allt som förändras omkring honom. Han skriver:"Men din eviga sommar skall inte blekna, / Inte heller förlora ägandet av den vackra du äger, / Inte heller skall Döden skryta du vandrar i hans skugga." Detta tyder på att poetens kärlek är starkare än döden och kommer att vara för evigt.

* Sonetten avslutas med att poeten uttrycker sin tro att hans kärlek kommer att vara för evigt, även efter att han och hans vän båda är döda. Han skriver:"När du i eviga led till tid växer, / Så länge människor kan andas eller ögon kan se, / Så länge lever detta, och detta ger dig liv." Detta tyder på att poetens kärlek kommer att förevigas i hans poesi och kommer att fortsätta leva vidare långt efter att han och hans vän är borta.

Sammantaget är Sonnet 32 ​​en kraftfull utforskning av temat kärlek och tid. Det är en vacker och gripande hyllning till kärlekens kraft att överskrida gränserna för tid och jordeliv.