Den stora depressionen var en allvarlig världsomspännande ekonomisk depression som började i USA på 1930-talet. Den globala bruttonationalprodukten (BNP) minskade med uppskattningsvis 15 % från 1929 och 1932. Under den stora lågkonjunkturen minskade den globala BNP med mindre än 1 % från 2008 till 2009.
Den stora depressionen var den längsta, djupaste och mest utbredda depressionen på 1900-talet. Konsekvenserna av den stora depressionen kändes av alla amerikaner, men de fattiga och arbetarklassen drabbades hårdast. Miljontals amerikaner förlorade sina jobb, sina hem och sina besparingar. Den stora depressionen ledde också till en nedgång i födelsetalen, en ökning av brottsligheten och en ökning av politisk extremism.
Den stora depressionen hade en djupgående inverkan på USA. Det förändrade amerikanernas sätt att tänka på ekonomin, regeringen och sig själva. Den stora depressionen ledde också till uppkomsten av New Deal, en serie program som utformades för att hjälpa landet att återhämta sig från depressionen.
Den stora depressionen används ofta som en symbol för ekonomiska svårigheter. Det är en påminnelse om att även de mest välmående länderna kan vara sårbara för ekonomisk kollaps. Den stora depressionen är också en läxa i vikten av statlig intervention i ekonomin. New Deal hjälpte till att lyfta USA ur depressionen och det bevisade att regeringen kunde spela en positiv roll i ekonomin.