Romantik (tidigt 1800-tal):
- Romantik bottnade i förkastandet av upplysningens betoning eller rationalitet och ordning den gynnade känslor, individualism och utforskandet av naturen.
- Landskapsmålning: Romantikkonsten presenterade ofta dramatiska, otämjda landskap, som speglade idén om naturen som en kraftfull, otyglad kraft.
- Litteratur och poesi: Romantiska författare och poeter, som William Wordsworth, John Keats och Lord Byron, firade naturens skönhet, ifrågasatte sociala normer och uttryckte personliga känslor.
Realism (mitten av 1800-talet):
- Realism förkastade romantikens idealiserade syn på ordet. Den fokuserade på att noggrant skildra det samtida samhället, och grävde ofta ner i hårda och till och med obehagliga aspekter av livet.
- Social kommentar: Realistiska målare, som Gustave Courbet och Jean-François Millet, använde sin konst för att kritisera sociala orättvisor, fattigdom och klassklyftor.
Impressionism (slutet av 1800-talet):
- Impressionism var ett revolutionerande tillvägagångssätt för att måla det uppkom i Frankrike. Impressionistiska konstnärer syftade till att fånga flyktiga ögonblick och förnimmelser av ljus och färg.
- Upplevelse av verkligheten: Impressionistiska målningar, som Claude Monets "Impression, Sunrise", betonade subjektiv verklighetsuppfattning snarare än objektiva detaljer.
Symbolism (slutet av 1800-talet):
- Symbolism använde suggestiva bilder, symbolik och allegori för att förmedla komplexa idéer och känslor bortom ytan.
- Abstraktion: Symbolistisk konst var ofta abstrakt och mystisk och uppmanade betraktaren att tolka verken på ett djupare plan.
Modernism (tidigt 1900-tal):
- Modernism störde traditionella former och tekniker inom konst och litteratur. Det kännetecknades experimenterande, fragmentering och förkastandet av traditionella normer.
- Kubism: Modernister som Pablo Picasso och Georges Braque utvecklade nya sätt att avbilda föremål, bryta ner former till geometriska former.
Stream of Consciousness:** Modernistisk litteratur speglade psykologisk komplexitet och använde tekniker som inre monologer för att presentera karaktärers inre tankar.
Dessa rörelser visar det dynamiska förhållandet mellan konst, kultur och samhälle i 1800-talets Europa. Varje rörelse upprepade bekymmer, frågor och strävanden hos människor som lever genom en dramatisk förändringsperiod, vilket bidrog till den rika väven av europeisk konstnärlig och intellektuell historia.