Medan Shakespeare allmänt anses vara en av de största författarna i det engelska språket, är hans verk inte utan kritik. Här är några vanliga kritiker som har riktats mot Shakespeares pjäser:
1. Brist på historisk noggrannhet: Shakespeare tog sig ofta friheter med historiska fakta för att passa in dem i sina dramatiska berättelser. Till exempel, i sin pjäs "Richard III", skildrar han den titulära karaktären som en deformerad och ond puckelrygg, medan historiska uppgifter tyder på att han faktiskt var av normalt fysiskt utseende.
2. Misogyni och könsroller: Vissa kritiker hävdar att Shakespeares pjäser vidmakthåller kvinnofientliga åsikter och stereotyper, med kvinnliga karaktärer som ofta avbildas som svaga, undergivna eller irrationella. Till exempel, i "The Taming of the Shrew", använder huvudpersonen Petruchio hårda och manipulativa taktiker för att "tämja" sin fru Katherine.
3. Brist på karaktärsutveckling: Vissa kritiker tror att Shakespeares karaktärer saknar psykologiskt djup och komplexitet, och istället fungerar som förkroppsligar av vissa egenskaper eller arketyper. Till exempel ses karaktärer som Iago i "Othello" och Edmund i "King Lear" ofta som endimensionella skurkar utan tydliga motiveringar.
4. Förlita sig på tillfälligheter och intriger: Shakespeares pjäser förlitar sig ofta på tillfälligheter, felaktiga identiteter och andra handlingsredskap för att föra historien framåt. Vissa kritiker hävdar att dessa enheter kan vara orealistiska och undergräva handlingens rimlighet.
5. Överanvändning av språk och retorik: Shakespeares pjäser är kända för sitt poetiska språk och retoriska blomstrar, men vissa kritiker hävdar att detta kan leda till bristande tydlighet och tillgänglighet för den moderna publiken. Vissa stycken kan vara svåra att förstå, särskilt för dem som inte är bekanta med språket från den elisabethanska eran.
6. Teman om hämnd och våld: Shakespeares pjäser utforskar ofta teman om hämnd och våld, som vissa kritiker tycker är överdrivet eller onödigt. Till exempel, i "Hamlet", leder huvudpersonens strävan efter hämnd till en cykel av död och förstörelse.
Det är viktigt att notera att denna kritik inte bör tas som definitiva bedömningar av Shakespeares arbete. De representerar en rad perspektiv och bör betraktas i sammanhanget av Shakespeares tid och kulturella bakgrund. Inte desto mindre har denna kritik bidragit till pågående diskussioner och tolkningar av hans pjäser, och hållit hans verk relevant och öppet för granskning även århundraden efter hans död.