Jag vandrade genom skogen en skarp höstmorgon, luften fylldes med lukten av tallnålar och fuktig jord. Jag tyckte om den tysta ensamheten, det enda ljudet som löven under mina stövlar. Sedan såg jag det. En stor svart björn, klumpiga mot mig, näsan rycker. Mitt hjärta hoppade in i halsen, och jag frös, mitt andetag fångade i bröstet. För ett ögonblick låste vi ögonen. Sedan, lika plötsligt som den verkade, vände björnen och gändes in i skogen. Jag stod där, frusen ett tag, hjärtat dunkande, innan jag fortsatte på min vandring. Det mötet lärde mig att vara mer medveten om min omgivning och naturens kraft.
Detta är en anekdot eftersom:
* Det är en kort, personlig historia. Den fokuserar på en specifik händelse och fördjupar inte en längre berättelse.
* Det är fokuserat på en enda händelse. Det inkluderar inte flera händelser eller en större tomt.
* Det innehåller en specifik detalj. Omnämnandet av björnens näsa ryckning lägger till en detalj som gör historien mer livlig.
* det har en tydlig punkt. Berättelsen betonar inverkan av mötet på berättaren.
Denna anekdot fungerar som en kort illustration av berättarens upplevelse med naturen, och den belyser kraften i personliga upplevelser för att forma vår förståelse för världen.