Varelsen, som känner sig helt ensam och olycklig, tror att en följeslagare som är som han skulle lindra hans ensamhet och få honom att känna sig mindre monstruös. Han menar att att ha någon att dela sina erfarenheter och bördor med skulle göra hans tillvaro mer uthärdlig.
Detta är det centrala temat för deras möte. Varelsen söker inte hämnd vid denna tidpunkt, även om det kommer att bli en drivkraft senare i berättelsen. Hans främsta motivation är det desperata hoppet om sällskap och acceptans.