Där kaos råder och förnuftet går vilse,
Mitt i världarnas sammandrabbning, en storms makt,
Framträder betong, en ledstjärna i natten.
Steg ett, viljan, en kraft släppt lös,
En våg av makt, från friheten bröt den.
Med sinnet i brand tar resan sin gång,
Att skära igenom drömmar, dess orubbliga kraft.
Steg två, en strävan efter sanning, en ädel sak,
Ett obevekligt sökande som trotsar naturens lagar.
Genom tvivel och skuggor djupt väver den,
Att avslöja sanningar som krossar alla bedrägerier.
Steg tre, tankegnistan, tändes starkt,
Lyser upp mörkret, ett vägledande ljus.
Undersökande sinnen, med visdom sökt och funnen,
Utforska nya världar där kunskap finns i överflöd.
Steg fyra, strävan efter mening, syfte sant,
En resa med jaget, det autentiska jaget i sikte.
Bortom maskerna och slöjorna är essensen blottad,
En själ avtäckt, fri från världslig snara.
Steg fem, styrkan att stå, motståndskraftig själ,
Mot tidvattnet, orubblig och hel.
Med mod och mod rör sig berg,
Förvandla liv, kraften i självkärlek.
Steg sex, hjärtats önskan, passionens låga,
Tändande drömmar, ett ständigt brinnande påstående.
Med orubblig iver flyger visionen,
Övervinna hinder, nå nya höjder.
Steg sju, skönheten som finns i varje syn,
En dans av färger, en mosaik av ljus.
I naturens underverk, en gudomlig symfoni,
Tillvarons duk, en majestätisk helgedom.
Steg åtta, livets symfoni, mångsidig,
En väv av själar, en universell vers.
Harmoniserande röster, hjärtan som flätas samman,
Skapar ögonblick, värdefulla och sublima.
Steg nio, beröringen som överbryggar hjärtan,
En mild gest, lagade själar, ett konstverk.
I mänsklig förbindelse omfattar värme alla,
Medkänslans beröring, bryter ner varje vägg.
Steg tio, ekon av tillvaron vidsträckta,
En symfoni av berättelser, från förr till skådespelare.
Arvet lever vidare, med ord kvar,
Inspirerande generationer, väver liv samman.
Steg elva, drömmen som vingar vår flykt,
Ambitioner skjuter i höjden, trotsar dag eller natt.
Jagar horisonter bortom det kända,
Där gränslös potential blir vår egen.
Steg tolv, skratten, glädjens sötaste ljud,
En befriande kraft som bryter igenom det djupa.
Skratt läker, förenar själar i glädje,
En bro av lycka som förbinder jorden.
Steg tretton, tårarna som renar vår själ,
Frigör sorg, gör oss hela.
I sorgens djup hittar styrkan sin väg,
En katarsis som förvandlar natt till dag.
Steg fjorton, motståndskraften inför stridigheter,
Reser sig ur askan, omfamnar nytt liv.
Från prövningar och vedermödor, lärdomar,
En Fenix reser sig, ärren prydda.
Steg femton, ögonblicken flyktiga och sublima,
Fångad i minnen, trotsar klättringen.
I tacksamhet och vördnad håller vi dem nära,
Omhuldade ögonblick, som överskrider tidens sfär.
Steg sexton, fotspåren efter sig,
Ett bevis på ett liv, unikt och snällt.
I hjärtan och sinnen hos de som visste,
Ett arv etsat, för alltid sant.
Så i dessa sexton steg uppstår betong,
Ett bevis på existensen, fri från rädslor.
En ode till livet, i all dess skönhet och smärta,
En hyllning till den mänskliga refrängen.