Argument för att monstret vinner mänskligheten:
* Medkänsla för familjen De Lacey: Monsters interaktioner med familjen De Lacey visar hans förmåga att känna empati och kärlek. Han lär sig deras språk, observerar deras livsstil och vill verkligen vara en del av deras liv. Han riskerar till och med sin egen säkerhet för att skydda dem från skada.
* Sörjande över sin skapare: Monstrets sorg över Victors död, även om den är färgad av ilska, visar en förmåga till känslomässigt djup och komplexa känslor. Han erkänner Victors roll i hans lidande men sörjer fortfarande hans bortgång.
* Söka förståelse: Monstrets sista tal till Walton är en vädjan om förståelse och acceptans. Han avslöjar sina interna kamper och uppmanar Walton att lära av sina erfarenheter, vilket tyder på en önskan om anslutning och ett hopp om en bättre framtid.
Argument mot att monstret vinner mänskligheten:
* Våld och hämnd: Monstrets mord och våld mot Victor och hans nära och kära, även om de drivs av smärta, framhäver en mörk sida av hans natur. Han väljer hämnd framför fredlig lösning.
* Brist på ånger: Monstrets handlingar, även om de motiveras av hans upplevda orättvisa, saknar genuin ånger eller ånger. Han rättfärdigar sitt våld och fortsätter att se sig själv som ett offer.
* Förtvivlans sista ord: Hans sista ord till Walton uttrycker en känsla av nederlag och hopplöshet, och antyder en djupt rotad förtvivlan som kanske inte kan övervinnas.
I slutändan beror tolkningen av monstrets "mänsklighet" på läsarens perspektiv.
* Vissa kanske hävdar att hans förmåga till kärlek och empati, trots sina brister, bevisar hans mänsklighet.
* Andra kanske betonar hans destruktiva handlingar och brist på ånger och drar slutsatsen att han fortfarande är en monstruös varelse.
Tvetydigheten i monstrets karaktär, även i slutet av romanen, är en del av det som gör *Frankenstein* till ett så kraftfullt och bestående verk. Det väcker frågor om mänsklighetens natur, konsekvenserna av våra handlingar och potentialen för återlösning.