Davidsstjärnan har betydande kulturell och religiös betydelse inom judendomen. I antiken användes det ofta som ett dekorativt motiv i synagogor och judiska artefakter, och det blev senare en symbol för judisk identitet och tro. Davidsstjärnan har visats på judiska flaggor, emblem och andra föremål av ceremoniell och religiös användning.
Det exakta ursprunget till sambandet mellan kung David och Davidsstjärnan är osäkert. Det finns dock olika tolkningar och legender som förbinder de två. Enligt en tradition bar kung Davids sköld bilden av stjärnan, som symboliserade hans militära styrka och skydd från sina fiender. En annan legend antyder att stjärnan fanns på kung Davids krona, som representerade hans gudomliga auktoritet och vägledning.
Davidsstjärnan har också tillskrivits formen på kung Davids harpa, som anses vara en symbol för hans musikaliska talanger. Dessutom knyter vissa tolkningar stjärnan till bildandet av de israelitiska stammarna under kung Davids regeringstid.
Med tiden blev Davidsstjärnan en framträdande och bestående symbol inom judendomen, som översteg dess ursprungliga representation av kung David. Den fungerar som en universell symbol för judiskt arv, identitet och enhet över hela världen.