I novellen om halsband målar berättaren en mestadels sympatisk eller osympatisk bild av Mathilda?

I novellen "Halsbandet" av Guy de Maupassant målar berättaren upp en mestadels sympatisk bild av Mathilde Loisel. Berättelsen följer Mathilde, en ung kvinna som bor i Paris med sin man och drömmer om en lyxig livsstil som hon inte har råd med. När hennes man bjuder in henne till en fest, lånar hon ett diamanthalsband av sin rika vän, Madame Forestier, för att framstå som moderiktig. Däremot tappar hon halsbandet under festen och tvingas ersätta det med ett nytt, vilket sätter henne och hennes man i skuld i flera år.

Berättaren framställer Mathilde som en snäll och kärleksfull person som är instängd i ett liv som inte uppfyller hennes förväntningar. Hon är inte i sig materialistisk, men hon blir besatt av halsbandet eftersom det representerar den lyxiga livsstil som hon tror att hon förtjänar. Berättaren lyfter också fram Mathildes sårbarhet och naivitet, då hon lätt påverkas av sin väns lyxiga ägodelar och inte överväger konsekvenserna av sina handlingar.

Trots sina brister målar berättaren till slut en sympatisk bild av Mathilde. Hon är en relaterbar karaktär som kämpar för att hitta sin plats i världen, och hennes handlingar är förståeliga, om inte alltid kloka. Berättarens sympati för Mathilde bidrar till att skapa en känsla av tragedi i berättelsen, eftersom läsaren känner empati för hennes karaktär även när hon gör dåliga val.