I Wagners Gesamtkunstwerk integrerades alla delar av det konstnärliga skapandet noggrant för att förstärka och förstärka varandra. Musiken spelade en central roll, men den vävdes samman med andra konstnärliga komponenter för att skapa en mångsinnig och heltäckande upplevelse för publiken.
Målet med Gesamtkunstwerk var att överskrida individuella konstformers begränsningar och uppnå en högre nivå av konstnärligt uttryck. Wagner trodde att genom att kombinera olika konstnärliga element kunde han skapa en mer kraftfull och känslomässigt slagkraftig upplevelse som skulle fängsla publiken och föra dem in i konstverkets värld.
Gesamtkunstwerk blev en grundläggande princip i Wagners operor, särskilt i hans senare verk som "Nibelungens ring" och "Parsifal". Dessa verk visade upp hans innovativa inställning till att kombinera musik, drama och visuella element, såsom utarbetade scendesigner och ljussättning, för att skapa uppslukande teaterupplevelser.
Wagners koncept av Gesamtkunstwerk hade ett djupgående inflytande på utvecklingen av opera och andra konstformer i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det inspirerade andra konstnärer och rörelser, som symboliströrelsen och Bauhaus, att utforska liknande idéer om att kombinera och syntetisera olika konstnärliga element för att skapa holistiska och flerdimensionella konstverk.