1. Anti-illusionistiska uppsättningar: Brecht förkastade realistiska uppsättningar och använde istället abstrakta eller stiliserade uppsättningar för att distansera publiken från verklighetens illusion och uppmuntra till kritiskt tänkande. Dessa uppsättningar bestod ofta av enkla och funktionella strukturer som lätt kunde arrangeras om för att representera olika platser.
2. Icke-linjära berättelser: Brechts pjäser använde ofta icke-linjära berättelser, fragmenterade strukturer och tillbakablickar för att störa konventionella berättartekniker. Denna okonventionella struktur syftade till att hindra publiken från att bli passivt absorberad av berättelsen och uppmuntrade dem att aktivt analysera händelserna och teman.
3. Alienationseffekt (Verfremdungseffekt): Ett av de centrala dragen i Brechts abstrakta teater är "alienationseffekten". Denna teknik innebär att man presenterar välbekanta situationer eller karaktärer på ett obekant eller oväntat sätt för att skapa en känsla av avskildhet. Genom att göra detta syftade Brecht till att uppmuntra publiken att kritiskt granska och ifrågasätta de sociala, politiska och ekonomiska system som presenterades på scenen.
4. Brechtianska skådespelare: Skådespelare i Brechts produktioner antog ofta en fristående, känslolös leverans och undvek känslomässig identifikation med sina roller. Denna stil syftade till att hindra publiken från att bli känslomässigt intrasslad i karaktärerna och istället fokusera på att analysera de sociala och politiska frågor som utforskas i pjäsen.
5. Att bryta den fjärde väggen: Brecht använde ibland tekniken att bryta den fjärde väggen, där skådespelare direkt tilltalar publiken och kommenterar pjäsen eller deras karaktärer. Denna teknik understryker ytterligare den konstgjorda teaterupplevelsen och uppmuntrar publikens aktiva engagemang och kritiska reflektion över de teman som presenteras.
6. Didaktiska element: Brechts abstrakta teater innehöll ofta didaktiska inslag som sånger, dikter och refränger som uttryckligen förmedlar pjäsens politiska eller sociala budskap. Dessa element förstärker pjäsens pedagogiska och kritiska intentioner, vilket får publiken att tänka kritiskt kring de frågor som tas upp.
7. Samarbete: Brecht betonade samarbete i den kreativa processen och involverade skådespelare, regissörer, designers och dramaturger i utformningen av produktionen. Denna samarbetsstrategi möjliggjorde en mångfald av perspektiv och bidrog till den övergripande kritiska och analytiska karaktären hos den teatrala upplevelsen.
Sammantaget försökte Brechts abstrakta teater utmana traditionella teaterkonventioner och engagera publiken i ett kritiskt och analytiskt utforskande av sociala, politiska och ekonomiska frågor, distansera dem från känslomässigt engagemang och uppmuntra en ökad känsla av medvetenhet och reflektion.