1. Betoning på harmoni och nåd: Medan Michelangelo var känd för sina dramatiska och kraftfulla gestalter och Leonardo da Vinci för sitt vetenskapliga och intellektuella förhållningssätt, betonade Raphael harmoni, balans och nåd i sina kompositioner. Hans figurer är typiskt avbildade på ett lugnt och idealiserat sätt, med fokus på skönhet och elegans.
2. Användning av färg och ljus: Raphael behärskade användningen av färg och ljus , vilket skapar en lysande och levande palett som kontrasterade mot de mörkare tonerna som gynnas av andra artister. Detta tillvägagångssätt gav hans målningar en känsla av värme och optimism, vilket ofta förstärkte känslan av skönhet och lugn.
3. Bild av idealisk skönhet: Medan andra artister ofta porträtterade figurer på ett realistiskt sätt, var Raphael känd för sin idealiserade skönhet , särskilt i hans skildringar av Jungfru Maria. Hans figurer var ofta noggrant återgivna med felfria drag och graciösa poser, vilket återspeglade en harmonisk och balanserad vision av mänsklig perfektion.
Det är viktigt att notera att dessa skillnader inte är avsedda att antyda att Raphael var "bättre" än andra artister, utan snarare lyfte fram hans unika konstnärliga röst och bidrag. Alla tre konstnärerna var banbrytande mästare i sin tid, och var och en förde sin egen distinkta stil och vision till konstvärlden.