Världen är en stor och mystisk plats, speciellt när den ses med ett barns ögon. Allt är nytt och spännande, och det finns oändliga möjligheter till äventyr och upptäckter.
Jag minns när jag var barn brukade jag spendera timmar på att utforska mitt närområde. Varje dag hittade jag nya saker som jag aldrig sett förut. Det fanns ett visst träd i parken som jag älskade att klättra i, och jag tillbringade timmar med att sitta i dess grenar och titta ut över världen nedanför. Jag skulle föreställa mig att jag var en fågel som flög genom luften, eller en superhjälte som räddade dagen.
Barn har en naturlig känsla av förundran och nyfikenhet, och de ser världen på ett sätt som vuxna ofta tar för givet. De märker skönheten i en enda blomma, eller glädjen i en regndroppes plask. De är inte rädda för att ställa frågor och är alltid ivriga att lära sig.
Tyvärr bleknar denna oskuld ofta när vi växer upp. Vi blir mer cyniska och trötta, och vi börjar tappa vår känsla av förundran. Men jag tror att det är viktigt att försöka hålla fast vid den där barnsliga känslan av oskuld, även när vi blir vuxna. Det är nyckeln till att behålla en fräsch och positiv syn på livet.