Genom hela berättelsen förknippas Fantomen ofta med speglar och reflektioner, vilket antyder hans splittrade jag och hans fascination för utseende. Han bor i en gömd lya under Paris operahus, där han omger sig med speglar, vilket skapar en illusion av ett stort och överdådigt utrymme. Detta återspeglar hans försök att skapa en idealiserad version av sig själv, eftersom han saknar förtroende för sitt sanna utseende och är rädd för att bli sedd av andra.
Fantomen använder också speglarna för att spionera på Christine Daaé, den unga sångerskan han blir förälskad i. Detta återspeglar hans önskan att äga henne och att göra henne till en förlängning av sig själv. Speglarna symboliserar hur han kontrollerar och manipulerar Christine, vilket skapar en illusion av deras förening som i slutändan är falsk och destruktiv.
Dessutom blir spegeln en symbol för Fantomens konfrontation med sin egen dödlighet och hans rädsla för att åldras. När han blir skadad och tappar sin mask, stirrar Fantomen på hans reflektion och ser den sanna fasan i hans eget ansikte, vilket leder till hans slutliga bortgång.
Sammantaget symboliserar spegeln i Phantom Opra Fantomens interna konflikter och hans kamp för acceptans och identitet, vilket återspeglar teman om dualitet och självbedrägeri som är centrala i berättelsen.