Hur fångar Erlking balladens konstigheter och under?

Johann Wolfang von Goethes dikt "Erlking" fångar balladens konstigheter och under genom dess kusliga atmosfär, mystiska karaktärer och användning av övernaturliga element. Dikten berättar om en far och hans son som rider genom en mörk och stormig skog, omedvetna om att de förföljs av den olycksbådande Erlking, en mytisk figur som lockar barn i döden. Diktens användning av livfulla bilder, upprepningar och ljudeffekter skapar en känsla av obehag och skräck, och fördjupar läsarna i faderns och sonens skrämmande möte.

1. Kuslig atmosfär:

"Erlking" skapar en kuslig atmosfär redan från början, och skapar förutsättningar för de olycksbådande händelserna som utspelar sig. Diktens mörka och stormiga inramning, med dess "vilda vind" och "flygande moln", skapar en känsla av föraning och osäkerhet. Denna stämningsfulla bakgrund förstärker balladens konstigheter och förundran.

2. Mystiska karaktärer:

Dikten introducerar två mystiska och övernaturliga karaktärer:Erlkingen och hans döttrar. Erlkingen avbildas som en skuggig, illvillig gestalt som kommer ut ur mörkret för att förfölja fadern och sonen. Hans döttrar beskrivs som "vackra barn" som lockar pojken med sina förtrollande röster. Dessa gåtfulla karaktärer tillför balladen en atmosfär av mystik och fara och förstärker känslan av konstighet.

3. Övernaturliga element:

"Erlking" är genomsyrad av övernaturliga element som bidrar till dess konstigheter och förundran. Diktens centrala konflikt kretsar kring faderns försök att skydda sin son från Erlkingens klor, som ofta förknippas med döden och illvilliga krafter. Diktens användning av övernaturligt bildspråk, som "Erlkingens krona", "den mörka skogen" och "den bleka månen", förstärker balladens kusliga och utomjordiska atmosfär ytterligare.

4. Användning av upprepning:

Goethe använder upprepning för att skapa en känsla av brådska och bygga upp spänning genom hela dikten. De upprepade fraserna, som "Erlking" och "Fader, ser du inte", tillför balladen en hypnotisk kvalitet och drar läsarna djupare in i faderns och sonens desperata kamp mot det övernaturliga hotet.

5. Ljudeffekter:

Diktens användning av ljudeffekter, som alliteration och onomatopoei, bidrar till dess märklighet och förundran. Upprepningen av vissa konsonanter och användningen av ord som efterliknar naturliga ljud skapar en känsla av auditiv dissonans, vilket speglar faderns och sonens växande rädsla och förvirring.

6. Tvetydigt slut:

Dikten slutar på en tvetydig ton, vilket gör läsarna osäkra om faderns och sonens öde. Denna tvetydighet möjliggör flera tolkningar och bidrar till diktens bestående effekt. Avslutningens öppna karaktär förstärker balladens konstighet och känsla av förundran ytterligare.

Sammanfattningsvis fångar "Erlking" mästerligt balladens konstigheter och under genom dess kusliga atmosfär, mystiska karaktärer, övernaturliga element, användning av upprepning, ljudeffekter och tvetydiga slut. Goethes dikt transporterar läsarna in i ett rike av mörker och förtrollning, och lämnar dem med en kvardröjande känsla av obehag och fascination.