Tron på häxkonst var utbredd under den elisabetanska och jakobeanska epoken. Häxor var fruktade och ofta förföljda. Folk trodde att häxor kunde trollforma, förbanna andra och orsaka skada genom övernaturliga medel.
Shakespeare skulle ha varit medveten om dessa övertygelser och inkluderat element av häxkonst i Macbeth för att lägga till ett extra lager av spänning och skapa en känsla av oro bland publiken. Närvaron av häxorna och övernaturliga händelser skulle ha fått genklang med tidens samtida tro och vidskepelse.
Dessutom var det inte ovanligt att dramatiker införlivade övernaturliga element som spöken, häxor och magiska trollformler för att förstärka den dramatiska effekten av deras verk. Dessa element sågs ofta som ett sätt att utforska moraliska teman och lägga till en känsla av förundran och mystik till pjäsen.
Sammanfattningsvis skulle publiken under Shakespeares tid ha antagit att de märkliga elementen i Macbeth, inklusive häxorna och deras profetior, orsakades häxkonst, vilket återspeglar tidens rådande övertygelser och vidskepelser.