Brutus reaktion:
1. Chock och rädsla :Brutus är djupt påverkad av utseendet på Caesars spöke. Denna övernaturliga händelse kommer helt oförberedd och chockerar honom till sin kärna. Han är fylld av rädsla och förvåning.
2. Förvirring och tvivel :Åsynen av spöket väcker tvivel och frågor i Brutus sinne. Han börjar undra om han tog rätt beslut när han gick med i konspirationen för att mörda Caesar.
3. Skuld och ånger :Brutus känner en känsla av skuld och ånger för sin roll i Caesars död. Spökets utseende antyder att Caesars ande inte är i fred, vilket tynger Brutus samvete.
4. Psykisk ångest :Brutus upplever intensiv mental ångest som ett resultat av spökets utseende. Han blir orolig, rastlös och oförmögen att finna tröst.
5. Förlust av rationalitet :Det övernaturliga mötet tar hårt på Brutus rationella förmågor. Han blir mottaglig för irrationella tankar, visioner och hallucinationer, vilket framgår när han senare misstolkar tecknen före slaget vid Filippi.
Åtgärder och konsekvenser:
1. Beslut att slåss :Efter att ha sett spöket, beslutar Brutus att slåss mot styrkorna ledda av Octavius Caesar och Mark Antony. Han tror att spökbesöket är en varning om att ett inbördeskrig är på väg och att han måste försvara sina handlingar och den romerska republikens ideal.
2. Slaget vid Filippi :Brutus möter Octavius och Antony i slaget vid Filippi. Trots hans tappra ansträngningar är Brutus armé besegrad.
3. Tragiskt slut :Brutus tar till slut sitt eget liv efter att ha insett det meningslösa i att fortsätta kampen. Hans självmord markerar slutet på den republikanska saken och banar väg för Octavius Caesars uppkomst som härskare över det romerska imperiet.
Framträdandet av Caesars spöke i "Julius Caesar" fungerar som en avgörande vändpunkt i pjäsen. Det katalyserar Brutus inre konflikt, förvärrar hans skuld och sätter igång en kedja av händelser, vilket leder till hans tragiska bortgång och undergången av de republikanska ideal som han höll kära.