Stroferna 1-6:
Dikten inleds med en beskrivning av en livlig stad, där människor outtröttligt strävar efter olika mål och ambitioner men ofta slutar i besvikelse. Johnson introducerar tanken att mänskliga önskningar ofta är missriktade, vilket leder till missnöje och lidande.
Stroferna 7-10:
Johnson illustrerar denna poäng genom att presentera flera exempel på individer, var och en med distinkta ambitioner. Dessa inkluderar en erövrare (Karl XII av Sverige), en statsman (kardinal Wolsey), en filosof (Cicero), en poet (Dryden) och en skönhetsdrottning (Helen av Troja). Trots sina prestationer eller yttre egenskaper möter dessa individer i slutändan misslyckande eller besvikelse.
Strof 11-28:
Poeten fördjupar sig djupare i orsakerna till mänskliga misslyckanden. Han hävdar att människor är felaktiga varelser, benägna till stolthet och fåfänga. Johnson identifierar flera laster som avund, svartsjuka och begär efter rikedom och makt som källor till olycka.
Stroferna 29-44:
Johnson menar att ett enkelt och dygdigt liv är nyckeln till förnöjsamhet. Han kritiserar strävan efter överdrivet nöje, rikedom och berömmelse och menar att de i slutändan leder till besvikelse och misär.
Strofer 45-60:
I den sista delen av dikten ger Johnson ett stoiskt perspektiv. Han uppmuntrar individer att acceptera den mänskliga existensens begränsningar och finna tröst i strävan efter dygd och ett ödmjukt liv. Han påminner läsarna om att den enda sanna tillfredsställelsen ligger i att leva en moralisk och hedervärd tillvaro.
Sammantaget erbjuder "The Vanity of Human Wishes" en filosofisk meditation över det meningslösa i mänskliga önskningar och strävanden. Johnson betonar vikten av ödmjukhet, dygd och självmedvetenhet som väsentliga egenskaper för att uppnå äkta lycka och tillfredsställelse i livet.