Sorg och misstankar:
– Hamlet är djupt bedrövad över sin fars, kung Hamlets, död. Men hans sorg övergår i misstankar när han får veta av sin fars spöke att han mördades av Claudius, Hamlets farbror, som nu sitter på tronen och är gift med Hamlets mor, drottning Gertrud.
Svek och besvikelse:
– Hamlet känner sig förrådd av sin mors förhastade äktenskap med Claudius, som han ser som en bedräglig och listig man. Detta svek krossar Hamlets förtroende och tro på sina närmaste.
Moraliskt dilemma och hämnd:
– Spökets uppenbarelse lägger en tung börda på Hamlet. Han känner sig tvungen att hämnas mordet på sin far men slits av de moraliska konsekvenserna av att ta ett annat liv. Detta moraliska dilemma fördjupar hans känsla av melankoli och frustration ytterligare.
Avsmak mot korruption och hyckleri:
– Hamlet blir allt mer desillusionerad av den korruption och hyckleri han iakttar inom det danska hovet. Han ser hovmännens ytlighet och ytlighet och svek, vilket förstärker hans avsky för omvärlden.
Existentiella frågor och dödlighet:
- Hamlet brottas med existentiella frågor om livet, döden och meningen med tillvaron. Han överväger självmord men hålls tillbaka av religiösa övertygelser och tvivel om livet efter detta. Dessa filosofiska funderingar bidrar till hans övergripande känsla av melankoli och förtvivlan.
Isolering och ensamhet:
– Hamlet känner sig isolerad och ensam, då han inte öppet kan dela med sig av sin kunskap om sin fars mord utan att riskera sitt eget liv. Denna isolering förvärrar hans dystra syn på världen ytterligare.
Sammanfattningsvis härrör Hamlets dystra uppfattning från den djupa sorg och ilska han upplever på grund av sin fars död, det svek han känner från sin mor och farbror, hans besvikelse över domstolens hyckleri, hans existentiella kontemplation och hans känsla av isolering och ensamhet.