När Nick säger att han plötsligt gissade sanningen syftar han på det ögonblick då han inser att Gatsbys dröm i grunden bygger på en vanföreställning och ett ouppnåeligt ideal. Han förstår att Gatsby har jagat en illusion och att hans besatthet av Daisy bygger på romantiserade minnen snarare än en genuin förståelse av henne som person.
Denna insikt kastar också ljus över Gatsbys tragiska bakgrund, hans längtan efter en känsla av tillhörighet och den självdestruktiva väg han valt. Nicks erkännande av sanningen belyser bokens centrala tema - meningslösheten i att jaga oförverkliga drömmar och de destruktiva konsekvenserna av att leva i det förflutna.