1. Nuvarande överföring: Ankarlindningen består av flera öglor eller trådspolar anordnade på ankarkärnan. När en elektrisk ström flyter genom dessa spolar blir de elektromagneter.
2. Generering av magnetfält: Strömmen som flyter genom ankarspolarna skapar ett magnetfält runt varje spole. Riktningen på magnetfältet beror på strömriktningen.
3. Interaktion med statormagnetfält: Armaturlindningen är placerad inuti statorn, som är uppbyggd av permanentmagneter eller elektromagneter. Det magnetiska fältet som skapas av ankarlindningen samverkar med statorns magnetfält.
4. Lorentz Force: Interaktionen mellan ankarets magnetfält och statorns magnetfält genererar en kraft som kallas Lorentz-kraften. Denna kraft verkar på ankarledarna och trycker dem i en vinkelrät riktning mot båda magnetfälten.
5. Roterande rörelse: Den kombinerade effekten av Lorentz-kraften som verkar på ankarledarna producerar ett vridmoment som får ankaret att rotera. Rotationsriktningen beror på riktningen för strömflödet i ankarlindningen och polariteten hos statorns magnetfält.
6. Kommutering: När ankaret roterar måste strömmen i ankarspolarna vändas periodiskt för att upprätthålla kontinuerlig rotation. Denna process kallas kommutering och utförs av en kommutator eller penslar.
Sammanfattningsvis fungerar ankarlindningen i en elmotor som en strömförande ledare som genererar ett magnetfält. Interaktionen mellan ankarets magnetfält och statorns magnetfält skapar en kraft som resulterar i motorns rotationsrörelse.