* Forntida rötter: Halloween (eller All Hallows' Eve) har sina rötter i antika keltiska skördefester, närmare bestämt Samhain. Denna festival markerade slutet på sommaren och början av vintern, en tid då slöjan mellan de levandes och de dödas världar ansågs vara tunn.
* Andar och spöken: Under Samhain trodde folk att de dödas andar återvände till jorden. Denna övertygelse återspeglas i användningen av kostymer, masker och andra former av förklädnad, avsedda att förvirra andarna eller kanske blidka dem.
* Häxor: Häxor, med sin koppling till magi och det övernaturliga, passar sömlöst in i den här atmosfären av det överjordiska. De var ofta fruktade och ansågs ha makten att kontrollera andar och påverka händelser.
* Alver och älvor: Alver och älvor, även om de inte var direkt bundna till de döda, sågs ofta som invånare i den "vilda" eller "osynliga" världen, nära kopplade till naturen och det övernaturliga. Deras inkludering ger en touch av nyckfullhet och förtrollning till festligheterna.
Kort sagt, Halloween är en hyllning till det mystiska och magiska, och dessa varelser förkroppsligar det perfekt. De påminner oss om det okända, det osynliga och möjligheten till det övernaturliga.
Här är lite mer om hur deras roller utvecklades:
* Häxor: När kristendomen spred sig blev häxan en symbol för ondskan och kopplades till djävulen. Men sambandet med Halloween föregår troligen detta skifte.
* Alver och älvor: I folklore kan älvor och tomtar vara busiga, hjälpsamma eller till och med farliga. Denna förening lägger till elementet av oförutsägbarhet och spänning som Halloween ger.
Halloweens dragningskraft ligger i dess förmåga att omfamna det fantastiska och det spöklika. Inkluderandet av häxor, spöken, andar, alver och älvor bidrar alla till denna atmosfär av förundran och spänning.