Under resan upplever Percy en rad konstiga visioner och en växande känsla av rädsla. Han känner en kraftfull kraft som drar honom till väst, och han tror att det är relaterat till blixten han har anklagats för att ha stulit.
Kapitlet slutar med att Percy faller medvetslös efter att ha haft en livlig mardröm om ett "monster" i en vagn som dras av svarta hästar. Han vaknar desorienterad och förvirrad, med busschauffören som hävdar att de precis anlänt till akademin.
Det här kapitlet är betydelsefullt eftersom det introducerar temat för Percys växande medvetenhet om sitt gudomliga arv och den fara han står inför. Det sätter också scenen för nästa kapitel, där Percy äntligen kommer att upptäcka vad han verkligen är avsedd att bli.