Katniss och Peeta befinner sig fångade i spelets sista arena, ett stort, tomt fält. De återstående hyllningarna är utspridda, med endast Cato, Clove och Thresh kvar.
Katniss och Peeta lägger strategier, i vetskap om att de är de sista av karriärens mål. De bestämmer sig för att gömma sig i ett gigantiskt träd och använda dess naturliga kamouflage till sin fördel.
Cato, driven av sin desperation, försöker klättra i trädet. Peeta distraherar honom med en kastad kniv, vilket ger Katniss möjlighet att skjuta en pil i hans ben.
Scenen skiftar till Capitolium, där Gamemakers diskuterar bristen på underhållning. De bestämmer sig för att tvinga hyllningarna att konfrontera varandra genom att förvandla arenan till ett mardrömslikt landskap av dimma och åska.
På arenan faller dimman, vilket skapar förvirring och desorientering. Katniss och Peeta, fortfarande gömda i trädet, attackeras av vargar, som avslöjas vara genetiskt modifierade av Capitolium.
Katniss lyckas döda några av vargarna, men tvingas till slut fly trädet med Peeta. De springer genom dimman och försöker desperat hitta en säker plats.
Clove hittar Katniss och försöker döda henne. Men Thresh, som minns Katniss vänlighet mot Rue, ingriper och dödar Clove.
Kapitlet slutar med att Katniss och Peeta separeras i dimman. Katniss är ensam, sårad och djupt traumatiserad. Kapitlet belyser spelens hänsynslösa karaktär, spelmakarnas manipulation och den känslomässiga avgift de tar på hyllningarna.